Minnenas tid

Vi närmar oss allhelgonahelgen och för många så innebär det att på något sätt uppmärksamma saknade anhöriga. Kanske söka sig till en grav och tända ett ljus.
I vår kyrka uppmärksammar vi, som så många andra, de medlemmar som lämnat jordelivet sedan förra allhelgonahelgen.
För många som kommer till en sådan minnesstund kan sorgen vara ganska färsk.
Några har kanske nyss hamnat i den fasen i livet.

Vi som finns bredvid brukar ibland ha lite svårt att veta hur vi ska hantera andras sorg.
Vad ska vi säga? Vad ska vi göra?
Tyvärr blir det ibland ingenting för att vi tror det är säkrast så.

Svenska Kyrkan har just nu en kampanj som heter ”Första hjälpen vid sorg”. Det är enkla handfasta råd om hur du och jag kan möta den som är i sorg.  Rekommenderas!

Skogskyrkogård 1 fGE

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att leva tillsammans – var får de konkreta frågorna plats?

Jag leder inte gudstjänsten, och predikar inte på söndag, när temat är ”att leva tillsammans” .  Därför har jag inte förberett något att säga på temat. Men vi har läst texterna tillsammans i kollegiet, delat och reflekterat.

Egentligen är det konstigt att ett så viktigt tema har en enda söndag. Eller så är det så att vi borde ha det som underrubrik nästan jämt. För är det något livet handlar om så är det väl välsignelsen och utmaningen i just detta. Att leva tillsammans.
Och ofta tycker jag att ämnet blir lite för övergripande när vi väl ska tala om det. Inte så att vi säger något som är fel. Det finns ju grundläggande, viktiga förhållningssätt som vi kan ta med oss in i alla relationer. Det är klart att vi behöver påminna oss om det också.

Men många av oss har också frågor som är ganska konkreta och som vi lever med i vår vardag. Vad händer om vi aldrig sätter ord på dem i kyrkan (som plats)? Är inte risken att det skapar en slags distans mellan tro och liv?

Just nu pratar hela samhället om #metoo kampanjen. Hur gör vi? Pratar vi om det i kyrkan? Märker vi att det bubblar av erfarenheter, besvikelser och frustrationer kring  det som frågan har väckt?

Ja, det här är bara ett exempel. Det finns många andra. Skilsmässa. Och då menar jag inte någon slags moralisk bedömning i frågan, utan vad som händer i livet när en skilsmässa sker. Eller hur det är att vara förälder när ett barns liv kraschar. Kanske missbruk, kanske kriminalitet, eller den sortens sjukdom som det inte talas så mycket om.
Hur är det att leva ensam utan att ha valt det? Vad händer när man blir sviken av vänner?

Hur kan vi hjälpa varandra med frågorna om att leva tillsammans på ett lite mer konkret sätt?

IMG_2771

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Män i Guds rike

I går besökte jag ett sammanhang för första gången. En av de muslimska föreningarna i vår stad.
Det var ett besök som väckte många tankar. Både av igenkänning  och frågor.
Inte helt oväntat var det att kliva in i männens värld.  Män som ledare och representanter för föreningen. Bara män och pojkar i berättelserna om föreningens verksamhet. Många män som kom till kvällsbön.
Det finns frågor jag skulle vilja ställa till dem om det.

Men en annan sådan fråga, vill jag ställa till min egen kyrka. ( och då avser jag mer än bara Vasakyrkan, lokalt)
Nämligen; var är männen i vår kyrka? Var finns Petrusarna, Markusarna och Johannesarna idag?
Jo, jag vet att de är biskopar, missionsföreståndare, stiftsadjunkter,präster och pastorer. Eller chefer i respektive organisationer. Men det är en annan diskussion.

Jag undrar bara var de manliga lärjungarna är i det helt vanliga kristna vardagslivet, i kyrkan och hemma. På bönesamlingarna. I söndagsskolan eller miniorerna.
Var är männen som bokar dop? Som talar om tro med sina arbetskompisar? Som firar gudstjänst?

Låt mig klargöra två saker:

  1. jag vet att det alltid finns undantag. Sett till min lokala kyrka är de flesta av våra smågrupper väldigt blandade. Där finns både män och kvinnor representerade. I köket tjänar män och kvinnor tillsammans. Vi har män som är förebedjare. Och så vidare. Men statistiken talar sitt tydliga språk. Män är underrepresenterade i kyrkan.
  2. jag tänker inte hävda att det är något ”fel” på männen.

Det är snarare så att vår kyrka behöver ta sig en funderare kring hur det kan komma sig att det är mindre viktigt med tro för män i en kristen kontext än i en muslimsk. Vad har bidragit till att det blivit så?

 

larjungar

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gudstjänst tillsammans

För ett tag sen fann jag mig plötsligt hålla i ett bibelsamtal i en annan kyrka än vår. Det öppna och enkla samtalet skulle, förutom vad det gav deltagarna i stunden, också ge lite bearbetning inför nästkommande söndags predikan var det tänkt. Den som skulle predika skulle få chans att höra andras frågor och reflektioner kring de aktuella bibeltexterna.
Jag gick absolut därifrån med några trådar att nysta vidare med.

Ett annat minne, några år äldre, är från ett besök jag gjorde i en av vår kyrkas smågrupper. Vi talade om gudstjänsten. Någon i gruppen hade reflekterat kring att vi ofta har en svaghet när det gäller att tacka Gud. Under de goda dagarna kanske vi inte tänker lika mycket på Gud som när det är kämpigt.
Borde inte gudstjänsten ha ett moment som hjälper oss att bli personliga i vårt tack, liksom förböner hjälper oss att bli personliga och konkreta i det vi ber för?
Ungefär så formulerade personen i gruppen sina tankar.

Det har påverkat mig när jag planerar gudstjänst. Jag vet att lovpsalmen i gudstjänsten är menad att rikta vår tacksamhet till Gud, men det blir kanske inte så konkret. Därför försöker jag formulera någon form av tackbön kring dagens tema också.

Tillsammans är bra. Tillsammans hjälper oss att hitta andra perspektiv och infallsvinklar vi själva kanske inte tänkt på. Tillsammans kan vi också få ökad kunskap om vad som hjälper den ene och den andre att bättre kunna tillgodogöra sig det som händer i gudstjänsten.

När vi firar gudstjänst så är vi en gemenskap som gör det. Det kommer till uttryck i trosbekännelsen.  Där heter det ”vi tror på…” inte ”jag tror på”.  Ännu starkare och tydligare blir det i nattvarden vittnar om att ”så är vi, fastän många enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. ”

Det skulle på många sätt vara nyttigt att mångfalden i den gemenskapen ännu tydligare kommer till uttryck i våra gudstjänster. Inte bara på ett praktiskt sätt, utan också så att fler människors tankar, frågor och erfarenheter avspeglas i gudstjänstens innehåll.

Därför vill vi den här höstterminen bjuda in till ett par samlingar där alla som vill får vara med och planera en av de kommande söndagsgudstjänsterna.
Att vara med på den kvällen förpliktigar inte till att medverka i gudstjänsten på något sätt.  Självklart får alla som vill vara med, men också att delta i samtalet under kvällen är ett bidrag till gudstjänsten(Den här texten har publicerats  i Vasakyrkans månadsblad, oktober 2017)

Publicerat i Inför söndagen, Livet | Lämna en kommentar

Ett viktigt val

Förra veckan fick jag jag en fråga från en vän från min ungdomstid. Hon ville ha råd om tankar inför det kommande kyrkovalet.
För du vet väl att det är kyrkoval den 17 september? Om en och en halv vecka.

Jag blev glad över engagemanget. Det är nämligen viktigt att kyrkans medlemmar gör sin röst hörd. Kyrkan kan inte fungera demokratiskt utan att dess medlemmar på något sätt kommer till tals, direkt och konkret.
Just nu är det här valsystemet det vi har för att den saken ska fungera.

Det här valet är extra viktigt utifrån att ett av de nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet, representeras av ett högerextremt rasistiskt parti. Eftersom många medlemmar väljer att inte rösta i kyrkovalet kan en sådan nomineringsgrupp, om de lyckas mobilisera just sina styrkor, få oproportionerligt stort inflytande.
Vi som är engagerade i kyrkan har faktiskt en skyldighet att ta ansvar för dess framtid. Gå därför och rösta nästa söndag! Se till att vara med och sätta agendan för framtiden.

Men hur ska jag rösta? Hur ska jag tänka?

Att vi de facto tänker olika om den saken är tydligt. Jag tänker inte skriva dig på näsan hur du ska rösta, mer än det jag redan sagt om att inte släppa in högerextremismen i kyrkan.
Däremot kan jag berätta hur jag svarade min vän som frågade om mina tankar.

För mig är det viktigt att  kyrkan går i riktning bort från partipolitik. Det är många år sedan Svenska Kyrkan skildes från staten, och varför politiska partier fortfarande ska vara involverade i ledningen begriper jag inte.
Därför röstar jag opolitiskt.

Inför det här valet har det höjts röster som gjort gällande att det skulle medföra en risk för en trångsynt, konservativ kyrka där inte alla skulle vara välkomna.

Jag är engagerad och arbetar i en församlingsgemenskap där ingen är vald till någon förtroendepost utifrån politisk tillhörighet. Alla styrelsemedlemmar (demokratiskt valda), alla ledare, alla engagerade står i sin uppgift utifrån ett personligt engagemang. För att de vill, för att de har förutsättningar för just sitt bidrag. (Och nej, vi är inte en homogen grupp som alltid är överens om prioriteringar och förhållningssätt. Men vi brukar komma fram till lösningar även då vi tycker olika)
Varför skulle det inte vara möjligt även i Svenska Kyrkans organisation? Varför skulle just politiker behöva vara garanter för det?  Är politisk ideologi viktigare i kyrkan än att följa Jesus?  Jag tycker att det verkar som det vore det.

Med detta sagt vet jag att det faktiskt inte överallt finns någon opolitisk nomineringsgrupp. Hade jag stått i den situationen skulle jag rösta utifrån vilka personer jag har förtroende för.
Jag skulle rösta på några som jag vet är engagerade i kyrkan, som prioriterar frågor och områden som är av grundläggande betydelse för församlingens och kyrkans liv.

Och jag garanterar att ingen av dem är någon som skulle kräva inträdesprov till gudstjänsten, stänga ute behövande eller säga att barn vars föräldrar inte är medlemmar i Svenska Kyrkan inte får vara med i barnkören.

Om du tänker på ett helt annat sätt så tycker jag ändå att det är viktigt att du röstar. Ska vi kunna bygga en demokratisk kyrka utifrån detta valsystem så är det prio ett.
Den som väljer att inte rösta lägger just i detta val lägger i praktiken sin röst på helt andra krafter än de vi vill se i kyrkan.
Kanske inte just här i vår stad, men jag har kollegor som på allvar oroar sig för vad som händer i deras församlingar. Och vet du vad? Vi hör ihop med dem!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ju mer vi är tillsammans

Det finns några andra församlingar och kyrkor som jag på distans har en viss relation till. För att jag har hört till dem eller för att de betytt något speciellt för mig tidigare i livet.

Jag har just konstaterat att några av dem har haft ”tillsammansdag”, ”gemenskapsdag” eller 2församlingsdag”.
Namnen varierar. Instagrambilderna/hemsidesbilderna visar dock att innehåll och upplägg är ungefär de samma.
Gemytligt umgänge för alla åldrar. Barn, vuxna och tonåringar som tävlar i lag.
Som hänger runt samma grillring.
Stora och små, äldre och yngre, människor med olika modersmål och ursprung tillsammans i en andaktslokal.

Jag saknar det. Trots att jag trivs bra här i Vasakyrkan så saknar jag just det där. Gemenskapen över gränserna. Familjekänslan.

Visserligen kan vi glädjas åt gudstjänster där många åldrar är representerade. Men trots att vi gläds åt att titta på småbarnen eller de äldre så vet vi kanske inte vad bebisarna eller tanterna heter. Än mindre vet vi nåt om deras livssituation.
Jag skulle önska att vi också ville mötas för att lära känna varandra någon gång. Vilket knytkalas det skulle kunna bli! Vilket kyrkparty!
Det skulle få sådana mervärden om vi umgicks också på det sättet.

Men det tycks vara en utmaning för oss. Ja, det är inte så konstigt att det skulle kunna innebära praktiska utmaningar när vi är så många. Men det är inte främst dem jag tänker på. Mer på att viljan inte tycks finnas av sig själv. Det är vår största utmaning när det gäller gemenskap.
Tänker på en nunna som i ett samtal vi hade uttryckte det så här ”vi vill gärna ha det, men vi vill inte va det”. Hon anspelade på att många efterfrågade den speciella atmosfär av gemenskap som klostret bjöd på, men förstod inte att gemenskap byggs av våra individuella bidrag.
Församlingsdag-20150822-1-913x250

(Bilden är lånad av Framtidskyrkan)

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Viktigt på riktigt

I mörka stunder undrar jag vad i vår kyrka som verkligen betyder något för oss. Vad får oss att vara med? Vad väcker vårt engagemang? Jag famlar efter svaren
Men så finns det benådade stunder då jag förstår att det som sker är viktigt på riktigt.
Det kan inte räknas i antal personer eller i lyckade arrangemang. Kanske är det inte ens något som jag kan tala med andra om.
Rätt ofta ser de benådade stunderna ut just så.
Det är i brustenheten mitt i smärtan och tårarna som det märks, vad som är viktigt på riktigt.
I ljusare stunder kan jag tänka att allt det andra, det som jag ibland funderar på värdet av, det som ibland känns som kulisser, kanske ändå utgör en väg. En väg som finns där när det behövs.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar