Jag vet inte hur ditt liv är just nu. Mitt liv är sådant att jag inte hunnit inse att mitt senaste inlägg börjar ”snart är det allhelgonahelg…” Det borde stå ”nu är det snart jul”. Men däremellan kommer livet.
Min jul som inte blir i närheten av hur den brukar vara. För första gången sedan jag flyttade hemifrån för 33 år sedan blir det inte hembakta pepparkakor enligt mormors recept.
Inte heller kommer den viktiga godiskokardagen med närmaste vännerna att infalla. (deras liv ser just nu ut ungefär som mitt, fast med andra variabler)
Mitt liv är sånt att det inte får förbli så här en längre tid. Men just nu är det som det är.
Och mitt i allt kommer julen. Trots bristen på hembakta pepparkakor och julgodis. Trots att det mesta blir annorlunda än vanligt.
Kanske blir det till och med så att mitt i allt detta finns det mer plats för Jesusbarnet?
För själva kontentan med julen är ju att Gud kommer till jorden. Till oss, mitt i våra liv. Inte till det tillrättalagda och idylliska utan rätt in i en verklighet som ingen av oss skulle vilja byta till oss.
Och jag vill bara säga ”välkommen Jesus”. Jag är så glad över att du vill finnas i min verklighet. Det vill jag inte byta mot någon julidyll i världen.
På livets väg 