Var glad för Kristus lever, ny framtid vill han ge.
Ur vetekornets offer skall växa livet skörd.
Vi sörjer ej hans minne. Han är vår morgondag.
Han är ej bland de döda. Han är vår framtids Gud.
Sv Psalm 743
Den här påsken har fått en skuggande kuliss för människor i vår närhet. En tragisk olycka. Ett barns död.
Så många som sörjer trots påskens glädje. Så gör det någon skillnad då, att vi firar den uppståndne?
Ja, det vet jag att det gör. När tragedin drabbar måste vi alla ändå igenom sorgens mörka natt. Men det finns en ny morgondag. Det finns ett hopp.
Och jag vet att det hoppet bär människor som i sin tur kan vara vikarierande hopp för dem som själva inte orkar.
Jag vet också att bilden av vetekornet är mer än en bild i det här sammanhanget. Redan har något spirat ur den mörka myllan.
På livets väg 